Nu har jag precis kommit hem från mitt seminarium i politisk filosofi. Mellan klockan fyra och sex på torsdagar brukar jag och ett trettiotal andra alltså sitta och diskutera Rawls, utilitarism, Nozick, egalitarism, socialism och så vidare. Det är den roligaste och svåraste kursen jag har här i England. Att läsa originalskrifter och teorier är intressant men också väldigt krävande. Att dessutom göra det på ens andra språk är en riktig utmaning. Idag fick jag höra att en av mina klasskamrater trodde jag var "native". Det gav mig såklart någon av en språkboost (även om kommentaren fälldes av en fransman på utbytesstudier) men jag känner mig ganska så ofta hämmad av ordbrist och dylikt. Hemma brukar jag inte dra mig för att prata inför folk och låta tankarna vandra fritt medan jag talar, men här är det lite av en omöjlighet. Nervositeten som uppstår av faktumet att jag inte är alldeles bekväm med språket gör att jag tappar i princip all kunskap jag hade från början. Det har drabbat fler än mig och verkar vara något av en allmän plåga. Man måste skriva ned exakt vad man tänker säga, annars står man där handfallen och stammar fram samma ord gång på gång.
Men, det blir såklart bättre med tiden. Jag har kommit fram till att det för mig inte handlar om att jag har lärt mig mer engelska nu utan att jag faktiskt börjar bli bekväm med att prata. Idag lyckades jag hålla en röd tråd, formulera genomtänkta åsikter och diskutera utan problem. Efter mitt första seminarium i detta ämne tänkte jag "det här kommer aldrig gå, alla är på en mycket högre nivå än vad jag är". Det har visat sig att det inte är fallet (puh!). Alla är inte är tusen gånger smartare än vad jag är, de har bara förmågan att uttrycka sig korrekt. Få saker får mig att må så bra som en genuint intressant diskussion som jag känner mig delaktig i, vilken jag kan bidra till och från vilken jag kan ta med mig en massa nya, intressanta poänger. Jag hade nästan glömt bort det men nu börjar minnena komma tillbaka. Det känns så himla skönt och kul. Dessutom är det jag har pluggat innan ofta väldigt relevant med vilket liksom knyter ihop säcken. Både idéhistoria-tankar och nationalekonomi-tankar används flitigt och tar diskussionerna till en ny nivå än stats A.
Sen är det ju det där med det sociala med. Det finns ju något oerhört mäktigt i att gå från att inte känna någon och känna sig obekväm och osäker till att faktiskt få nya intressanta bekantskaper. Gruppen börjar kännas mer enhetlig och välkomnande. Äntligen.
Ja, vad mer kan man säga? Jag har haft en himla bra dag helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar