Ottery St Mary: Tar Barrels on Fire!

En måndag för två veckor sen var det den femte november. Av någon anledning (nått med konungens överlevnad- wikipedia har händelseutvecklingen) firas detta datum med dunder och med brak här i England. Ett gäng av oss KES-are bestämde oss för att åka till byn Ottery St Mary för att ta del av spektaklet. Där fylls gatorna nämligen av människor som springer med brinnande tunnor på ryggarna- något man inte kan missa med andra ord! Resten av detta inlägg kommer vara på engelska eftersom många av dem som är med i det inte förstår svenska. Dessutom borde jag ju kunna skriva ett någorlunda intressant inlägg på mitt nya vardagsspråk kan man tycka så vi ger det ett försök!

It all started with a bus ride from the uni to the village. This is a huge event so a lot of buses left from the uni and thousands of people were walking the streets of Ottery St Mary during the night. When we first got there we had to walk a while before entering the village. It was totally dark except for some occasional firework far away. A bit strange but also a bit exciting I guess. One of the first things we saw entering the village was the church above.  

 Signs like the one above popped up here and there throughout the evening. 

The first Tar Barrels we managed to spot were quite far away and due to the great amount of people we couldn't really get closer.

Later on we did have some luck and ended up on a street were a Tar Barrel was about to take off. It lasted for quite a while so we got really close. Stange and really exciting!

After that Tar Barrel we decided it was time for some drinks and met up with the others at a pub. Here's Hannah and our beers in the queue to the ladies room. Festligt värre (no good translation for that)!.

 Sofia from Canada and Nicole from Australia.

Cross-fit Jesper from Denmark. Or is it a young Beckham? Or a lost Backstreet Boy? So many unanswered questions...

 Cute babe

 Cute Babes

JB got hold of Hannah's camera and started a career as a french paparazzi photographer. 

 Until this day he has been really successful.

One of his many models.

 Camilla

 Sofia

Malin

Mattias from Lund was there as well.

 Iiro too.

And Daniel from Germany and Martin from Uppis. 

After an hour or so at the pub we started walking back to the buses under the starlit sky. It was a great and rather peculiar evening. Every future 5th november is gonna seem quite ordinary though... To end this blogpost, here's a recorded Tar Barrel so you'll get the idea. XO

how you're the light over me

När vi kom hem väntade Jakob redo med maten på spisen. Vilken dröm. Han är en hyvens karl den där!

Malin hittade bladspenaten och högg in.

Himla fin hon är med!

Sen spårade middagen ut i någon slags porträttfotografering med temat (valt av donnan ovan): äta sexigt. Hehe. Det gick väl sådär!

 Jake hugger in.

 Malin tycker att jag har det i mig. Jag vet inte riktigt om jag är lika övertygad. Gött med bladspenat i alla fall!

När vi posat klart drog vi iväg till HMV Ritz igen och denna gång för att gå på konsert! Tänk att Beatles spelat här med. Fenomenalt slut på en typsik Beatlesdag ju.

Först spelade Crooked Fingers. Han var inte så pjokig.

Men gladast blev vi såklart när Tallest gick på scen. Det bästa var att Håkans För sent för Eidelweiss spelades ur högtalarna när han gick på. Vi smälte där och då.

Sen fortsatte det i samma anda.

Alla lyssnade hänfört.

Det var en superfin konsert alltså. En väldigt representativ avslutning för helgen hos Jakob. Här och nu slutar den. En väldigt värd resa trots uppsatsstressen som drabbade mig vid hemkomst och otaliga timmar på Megabus.

Vi avslutar med en film jag spelade in på Tallests låt the Dreamer. Den är långt ifrån perfekt men förmedlar ändå lite känsla. Enjoy!

Liverpool: Twist and shout, Across the universe, Penny lane, Hey Jude etc!

Dag tre i norra England inleddes som alla de andra med frukost i Jacobs korridor. Där hade vi det bra minsann.

Efter frukost lämnade Malin och jag Jakob och Salford för att bege oss till Liverpool.

I Liverpool var det blåsigt, regnigt och kallt. Typiskt Englandsväder med andra ord och vi tackade och bockade för den genuina upplevelsen. Här har vi precis lämnat busstationen och börjar leta oss ner mot centrala Liverpool.

Våra ynkliga paraplyer uppskattande inte vädret lika mycket som vi och betedde sig därför som barn i trotsåldern.

Typiskt pose för dagen. Denna bild är tagen i en park med massor av viktiga byggnader och museum runt omkring. Namnet på parken minns jag inte men den var fin och såklart tog vi en hel del bilder som följd!

En klassisk telefonautomatsbild är ju en oskriven regel!

 Sen letade vi oss ner till Cavernkvarteren. 

Där fanns Beatlesreferenser lite varstans.

Vi spatserade runt och stannade till för att kolla in orginalingången till the Cavern Club. Sen började vi närma oss nuvarande ingången med. Den ser man till vänster på denna bild.

Här gick vi såklart in för att ta en öl på klubben där Beatles slagit igenom. Det var det enda rätta resonerade vi.

 Bra beslut! Man blir himla glad av Beatlesmusik och en söndagsöl!

Efter vi hängt på Cavern ett tag, bett killen vid micken att spela Across the Universe och köpt med oss snygga tishor gick vi till de andra delarna av Liverpool vi blivit tipsade om. Framförallt hamnkvarteren.

Vi började bli lunchhungriga och letade oss fram till puben i bakgrunden på denna bild, The Pumphouse.

 Här åt vi redig Sunday roast och drack vår nya favvoale. 

Om sanningen ska fram började vi faktisk bli lite lulliga vid det här laget. Det här med att dricka öl på tom mage har ju lite den effekten.

 Efter maten kollade vi runt lite till i hamnområdet. Det fanns mycket att se!

 Vi spanade ut över det förlovade landet som en och en annan emigrant gjort innan oss.

Vi bad en trevlig japan fotografera oss. Han fixa det självfallet med bravur.

Sedan betraktade vi lågvattnet och utsikten.

På väg mot Beatlesmuseet som var nästa stopp på vår tur stannade vi till på en godisaffär och Malin plockade på sig Jelly Beans av alla de smaker. Minns inte vilken som var godast men har för mig att den var lila!

Väl framme vid museet insåg vi att vi nog inte skulle ha tid att gå in så vi smet bara in för att låna toan och köpa med oss vykort hem. Det lilla vi hann se var dock väldigt festligt och rekommenderas varmhjärtat!

Mätta, smålulliga och belåtna med dagen började vi sedan hemfärden mot Salford och Jakob.  Där väntade en kväll med finaste Tallest Man on Earth, men det tar vi en annan gång tycker jag.