Moder Matilda... eller var det moder Theresa?

Hej hej halla resedagboken.

Det var ett tag sedan vi hordes. Hoppas ni har det fint dar hemma. Med mig ar det bra. Ar trott och har ont i huvudet med Cissis specialmassage ska nog gora susen ikvall! Jag har sa mycket att skriva om att jag inte vet vart jag ska borja. Idag har varit en lang dag... Om det ar nagot afrikaner ar duktiga pa sa ar det att vara ineffektiva.

Man skulle kunna saga att dagen borjade mitt i natten nar bade Cissi och jag vaknade av att det var storm. Regnet piskade och vinden yrde. Smatt obehagligt tankte vi nar det lat som om hela huset kunde blasa bort. Darfor sa hoppade Cissi over till min sang. Detta var dock inte den basta av ideer da det ju regnade in pa min sang forut. Snabbt hoppade vi da over till Cissis sang istallet och sov dar tills vi vaknade igen pa morgonen. Vi var grymt oroliga for att var tvatt, som hangde pa linan, skulle ha blast bort under natten men den hangde fint kvar. Tur det, annars skulle vi inte ha nagra klader att ta pa oss imorgon!



Vagen till att bli sveriges svar pa moder Theresa (lases med en ironisk underton) har varit lang och krokig, men idag var den faktiskt forvanansvart smidig. Imanuel, en liten pojke pa 1,5 ar eller sa, brukar grata sa fort hans mamma eller syster inte ar i narheten, men idag borjade han istallet grata nar inte jag var i narheten! Han skrattade och lekte i min narhet i princip hela dagen. Hur sot som helst. Han gillar "prastens lilla kraka", speciellt nar krakan slinker ner i diket. Dessutom gillar han att bli kliad pa ryggen. Det galler liksom att hitta tricken som gor att de glommer bort att syster och mamma inte ar dar. Mitt favoritbarn ar annars Roland. Han ar typ 1 ar och ser alltid sa serios ut. Han vet alltid vad han vill och han gar liksom inte att lura och manipulera. Tyvarr tycker han inte sarskilt mycket om mig (eller Cissi for den delen) men det jobbar vi pa! Jag har ett trick med honom i alla fall och det ar att hissa honom i luften framfor fonstret. Det gillar han skarpt!

Jag denna morgonen med Imanuel, vi sjunger Prastens lilla kraka.

Nagot som aldrig skulle vara tillatet i Sverige ar var skolas skolbuss. Inga balten och garna 10 eller fler i baksatet (egentligen plats for 3). Cissi och jag turas om att sitta fram och da ser det ut som nedan. Det som dock inte framgar av bilden ar att ytterligare ett barn sitter (eller snarare ligger) i mitt kna. Hon ligger bakom de andra och sover nar bilden tas. Klanningarna som flickorna bar ar skoluniformen. Det ar lag pa skoluniform har sa de kommer och aker alltid i den men vi byter till lekklader pa dem som de bar under dagen. Valdigt onodigt med skoluniform pa en tvaaring!

Idag nar vi akte runt och lamna av barnen gick bussen sonder. Ima (chaufforen) kirrade biffen men det tog sin tid. Det ar liksom sant som hander har.

Ett av vara storsta problem har ar maten. Idag fick vi Banku och Okrasoppa (nagon varm majsgrej och fisk- och okrasoppa). Det kan vara en av de ackligaste sakerna jag atit men vi far det varje onsdag sa det ar bara att bita ihop. "Bara en gang till", paminner vi oss sjalva. Ghanansk mat ar inte sarskilt god. Allt smakar likadant da de alltid smaksatter med en salt fisk. Det ar skont att resa bort pa helgerna da vi sjalva kan bestamma vad vi vill ata. Annars overlever vi med hjalp av frukt och kakor. Mums.
Nu ska vi hem och ata ris. So long!