Sista veckan

Da borjar dagarna har i Ghana att ta slut... Kanns lite trist och framforallt konstigt. Om vi ska vara arliga kommer vi nog inte atervanda hit nagon gang och det kanns da valdigt trist att lamna barnen och familjen. Vi har haft sa himla fina stunder tillsammans. De har en dator (men inget internet) sa vi har laddat over musik fran vara mp3:s till den. Tillsammans har vi sjungit till The Ark, Markus Krunegard, Sakert!, Hakan Hellstrom och Markoolio. Cissi har massor av knappa latar som de gillar. Millenium 2 med Markoolio ar en, en annan ar botten Anna, den gar visst hem over allt.



Igar spelade vi Plump med Amelia, Jeremiah och Nico. Nico jobbar for familjen med producering av juice och brod. Han och Brahima, chaufforen, ar sa sota och snalla att man vill hanga upp dem i julgranen! Detta finns dokumenterat genom fotografi men det gar som vanligt inte att ladda upp. Alla bilder kommer upp nasta vecka.

Vi har nu filmat barnen en massa sa vi ska minnas dem. De alskar kameran och vill jattegarna vara med i bild. Vi har lart dem en massa latar med som de kan komma ihag oss igenom. Imorgon ar sista dagen har i Obosomase for pa fredag ger vi oss av till Accra dar vi ska spendera sista natten. Vi har valt att gora sa eftersom det ar helgdag pa fredag (= inga barn) och vi vill hinna med lite saker i stan innan vi aker. Vi har dessutom en dag kvar att ta ut pa Pink Hostel eftersom vi pga Good friday fick lamna Accra en dag tidigare under orientation week. Idag ska vi baka bananbrod till barnen som vi kan ge dem i hej da-present. Har funkar liksom inte riktigt glass.



Igar tvattade vi ocksa for sista gangen har. Ska bli skont att komma hem till tvattmaskiner! Halften av vara klader kommer vi typ slanga eller lamna har. Klader slits fort i Ghana, det ar bra, da blir ju hemmafarden aningen lattare.

Det har ar det sista inlagget i Ghana, vi ses nar jag kommer hem!

Here comes the sun

Efter tre veckor i ett av varldens varmaste lander (som vid normal dagstemperatur och luftfuktighet narmast kan liknas vid en bastu) har det da tillslut intraffat! Det smog sig pa oss nar vi trodde vi var sakra. Vi har saklart brant oss. Rejalt till och med. Cissis ben ar roda som kraftor och mina knaveck branner en massa. Hur kom sig detta da?

Jo, efter att ha kampat som darar pa lordagen tankte vi att vi ska ta det lugnt pa sondagen och leta upp ett hotell med pool som vi kunde spendera sondagen pa. Allt ar ju typ anda stangt pga av deras religiosa laggning. Det blev battre an vi kunnat tro. Vi tog taxi till stallet vi blivit tipsade om och nar vi kom fram insag vi att det var ett riktigt finhotell (det var tydligen bara trestjarnigt men var sa fint att det hade manniskor som oppnade dorrarna at en). Om vi hade varit i Europa hade vi formodligen inte blivit inslappta pa hotellet, svettiga backpackers som vi var, men i Ghana ar det annorlunda. Vi blev behandlade som fint folk pa grund av var hudfarg. Omvand rascism liksom.

Eftersom vi lag vid poolen i princip hela dagen kan man ju tycka att vi borde forstatt att vi skulle branna oss. Men det ar inte sa enkelt. Vi har inte fatt mycket farg alls innan sa vi tankte att solen inte var lika stark som vi fruktat. Darfor hade vi bara solskydd 10 och inte 30, vilket vi anvant de forsta dagarna. Shame on us!

En liten konstig grej var att det kandes sa himla bra och ratt att spendera dagen pa ett lyxhotell, dar de hade rinnande vatten och en toalett. Ghana ar inte lika fattigt som jag hade trott men det ar fortfarande ett land som kraver mycket utveckling. Vi har kunnat anpassa oss ganska bra tycker jag, men man langtar hem till fungerande datorer och sakerhetsbalten i bilar. Grattis till Kina som tagit korkort forresten!

Pa kvallarna brukar vi sitta och prata lite med familjen och spela kort med barnen. Var mama Grace ar ju typ den koolaste kvinnan i Ghana sa vi spenderar mycket tid med henne. Vi har diskuterat skilsmassor, abort, tonarsgraviditeter, begravningar och statligt skyddsnat. Har far de bl.a. inte barnbidrag, abort ar lagligt, skilsmassor och tonarsgraviditeter ganska vanliga i just Obosomase och begravningar ruinerar familjer. Polygami forekommer ocksa, men ar vanligare i norra Ghana. Det tycker Grace verkligen inte om (men mest for att bibeln inte samtycker tror jag). Cissi har skrivit om en kristen workshop vi besokte harom dagen. Kolla in!

Annars kommer bilder och mer info nar vi kommer hem, sa hall er uppdaterade!

Koforidua och Boti falls

Hej mina narmast sorjande (som Cissi brukar uttrycka det)! Idag har vi gett oss ivag till Koforidua dar vi ska spendera natten. Det gick forvanansvart snabbt och smartfritt. Val framme checkade vi in pa vart hotel och lamnade av vara grejer. Darefter akte vi till Boti falls, tva stora vattenfall. Vi tankte aven att vi skulle passa pa att se "umbrella rock", en bit berg format som ett paraply (men det sag mer ut som en svamp). Hur som helst var det kanske inte dagens hojdpunkt direkt (om man inte tar det bokstavligt talat, vi var trots allt pa toppen av ett berg). Jag hade inte bytt till bra gaskor och det var varmt, svettigt och skitjobbigt. Det och att jag inte hade atit nagon lunch ledde till total nedkoppling av kroppen. Cissi, som antligen fick lite av den traning hon ar van vid, pinnade daremot pa. Valdigt mycket jobb for en sten alltsa. Vi var lite frusterade och jag tog bara ett kort dar, detta nedan pa Cissi. Sa kan det bli ibland.Finare (och lugnare) blev det nar vi kom ned istallet och satte oss vid Boti falls. Dar at vi var lunch som bestod av 2 mango, en halv avokado, kex och vatten. Eftersom det var sa fint ville vi ha lite bilder sa jag hoppade ut i vattnet. Nar Cissi sedan tog fram kameran blev jag typ overtackt av ghanianer som ville vara med pa kort med mig. Sjukt konstigt. Alla vill bli van med en efter knappt ha sagt mer an "hej" till en. Idag ville en polis ha mitt nummer och han trodde han skulle fa det for att han var polis. Sa skont att kunna vara anonym hemma! Sjukt jobbigt det maste vara att vara kandis, tanker vi.

Moder Matilda... eller var det moder Theresa?

Hej hej halla resedagboken.

Det var ett tag sedan vi hordes. Hoppas ni har det fint dar hemma. Med mig ar det bra. Ar trott och har ont i huvudet med Cissis specialmassage ska nog gora susen ikvall! Jag har sa mycket att skriva om att jag inte vet vart jag ska borja. Idag har varit en lang dag... Om det ar nagot afrikaner ar duktiga pa sa ar det att vara ineffektiva.

Man skulle kunna saga att dagen borjade mitt i natten nar bade Cissi och jag vaknade av att det var storm. Regnet piskade och vinden yrde. Smatt obehagligt tankte vi nar det lat som om hela huset kunde blasa bort. Darfor sa hoppade Cissi over till min sang. Detta var dock inte den basta av ideer da det ju regnade in pa min sang forut. Snabbt hoppade vi da over till Cissis sang istallet och sov dar tills vi vaknade igen pa morgonen. Vi var grymt oroliga for att var tvatt, som hangde pa linan, skulle ha blast bort under natten men den hangde fint kvar. Tur det, annars skulle vi inte ha nagra klader att ta pa oss imorgon!



Vagen till att bli sveriges svar pa moder Theresa (lases med en ironisk underton) har varit lang och krokig, men idag var den faktiskt forvanansvart smidig. Imanuel, en liten pojke pa 1,5 ar eller sa, brukar grata sa fort hans mamma eller syster inte ar i narheten, men idag borjade han istallet grata nar inte jag var i narheten! Han skrattade och lekte i min narhet i princip hela dagen. Hur sot som helst. Han gillar "prastens lilla kraka", speciellt nar krakan slinker ner i diket. Dessutom gillar han att bli kliad pa ryggen. Det galler liksom att hitta tricken som gor att de glommer bort att syster och mamma inte ar dar. Mitt favoritbarn ar annars Roland. Han ar typ 1 ar och ser alltid sa serios ut. Han vet alltid vad han vill och han gar liksom inte att lura och manipulera. Tyvarr tycker han inte sarskilt mycket om mig (eller Cissi for den delen) men det jobbar vi pa! Jag har ett trick med honom i alla fall och det ar att hissa honom i luften framfor fonstret. Det gillar han skarpt!

Jag denna morgonen med Imanuel, vi sjunger Prastens lilla kraka.

Nagot som aldrig skulle vara tillatet i Sverige ar var skolas skolbuss. Inga balten och garna 10 eller fler i baksatet (egentligen plats for 3). Cissi och jag turas om att sitta fram och da ser det ut som nedan. Det som dock inte framgar av bilden ar att ytterligare ett barn sitter (eller snarare ligger) i mitt kna. Hon ligger bakom de andra och sover nar bilden tas. Klanningarna som flickorna bar ar skoluniformen. Det ar lag pa skoluniform har sa de kommer och aker alltid i den men vi byter till lekklader pa dem som de bar under dagen. Valdigt onodigt med skoluniform pa en tvaaring!

Idag nar vi akte runt och lamna av barnen gick bussen sonder. Ima (chaufforen) kirrade biffen men det tog sin tid. Det ar liksom sant som hander har.

Ett av vara storsta problem har ar maten. Idag fick vi Banku och Okrasoppa (nagon varm majsgrej och fisk- och okrasoppa). Det kan vara en av de ackligaste sakerna jag atit men vi far det varje onsdag sa det ar bara att bita ihop. "Bara en gang till", paminner vi oss sjalva. Ghanansk mat ar inte sarskilt god. Allt smakar likadant da de alltid smaksatter med en salt fisk. Det ar skont att resa bort pa helgerna da vi sjalva kan bestamma vad vi vill ata. Annars overlever vi med hjalp av frukt och kakor. Mums.
Nu ska vi hem och ata ris. So long!

Pics

Dag 2. Cissi i en minnespark till ara av Ghanas forsta president eller sa. Dar hade Nelson Mandela planterat ett mangotrad. Koolt tyckte vi och tog kort, men det kan ni inte se pga seeegt internet.

Dag 4. Jag lagar ghanansk mat som kallas red red.

En dag tog familjen oss till Aburis botaniska tradgard. Har ar en bild darifran. Forhoppningsvis kommer fler snart!

San har fin solnedgang har vi nastan varje kvall. Lyxigt va?

Darwinism & dagis

Hej kara vanner och familj (vad det kanns sa storartat att starta med en san pompos halsning)!


Vi borjar fa lite mer ordning pa dagarna nu, lite mer rutin liksom, vilket gor det enklare att hinna aka till ett internetcafe och skriva om vad vi har for oss. Nar vi vaknade idag regnade och det fick vi veta betyder att barnen inte kommer komma till skolan. Det kandes lite lustigt nar vi brukar ge oss ut i snostorm for att komma till skolan pa vintern. Men det ar mer manana manana har.

Jag tar hand om de allra minsta barnen (typ 1 ar till 2.5) och de ar saklart grymt gulliga. Igar fick jag den nast storsta gnallspiken (en liten kille som saknar sina mamma sa fort hon inte ar i rummet) att somna och klappade mig sjalv ordentligt pa ryggen. Jag har aldrig tankt det som att jag skulle vara vidare bra med barn men nu borjar jag nastan tanka om lite. Lararassistenten sa till mig igar att jag brydde mig for mycket om barnen nar de grater och sa men om det ar det som far dem att somna sa tycker jag att det ar valdigt positivt! Tyvarr ar det vanligt i Ghana att man slar barnen om de gor nagot man tycker ar fel. Pa dagiset har slar de barnen pa fingrarna ibland vilket for mig kanns valdigt fel men det ar tydligen ganska milt i jamforelse med pa andra dagis och skolor. I var familj bor en hollandsk tjej som heter Ester. Hon har en van som jobbar i en skola dar de slar till barnen med kapp. Nar hon forsokte saga ifran slog de barnen mer. Usch vad hemskt!

Tyvarr har de flesta av barnen pasklov nu sa vi har inte sarskilt mycket att gora. Med de allra minsta kan man alltid fylla en funktion bara genom att vara dar och lata dem sitta i ens kna men Cissi som jobbar med 3 och 4-aringarna kanner inte att hon direkt ar behovd. Vi far se hur det blir om nagra dagar nar man vet mer hur allting gar till och kan ta lite fler initiativ.



I forrgar ramlade jag och skrapade upp bada mina knan precis efter vi lamnat internetcafeet. Det gjorde skitont men glatt bet jag ihop och val hemma i vart regnlackande rum tvattade Cissi mina sar och plastrade om mig. Jag kande mig som fem igen. Idag mar saren prima och laker valdans fort. Vi kan ju bara hoppas att inga konstiga bakterier hann hoppa in i min kropp fast med all den sartvatt och desinfektion vi har med oss sa bor det vara en omojlighet.

Igar foljde vi inte med till kyrkan och nar familjen kom tillbaka sa fragade Joshua (16 ar) varfor vi inte trodde pa Gud osv. Vi berattade att vi vuxit upp i ett land som var ganska praglat av kristendomen och att manga av vara forfader varit kristna men att fa manniskor idag gar i kyrkan i Sverige. Sedan lade jag till att jag tror pa vetenskapen och darwinism. Direkt nar han forstod att jag menade evolutionen sade han:

-But that's not the truth. Evolution is not right. We didn't evelop from the monkeys.

Hans mamma lade sedan till att de undersokt detta och fragade mig sedan om jag tyckte att mina far- och morforaldrar sag mer ut som apor an jag. Jag bet samman mina lappar for att inte pa nagot satt forolampa dem men nar jag och Cissi sedan gick ut for att borsta tanderna kunde vi inte lata bli att skratta. Vi far helt enkelt acceptera att vi aldrig kommer komma overens med familjen pa denna punkten.

Imorgon hade vi tankt aka till Cape Coast och Kakums nationalpark. Dar kan man ga pa sana dar trabroar hogt upp i luften. Jag kommer formodligen brista ut i grat av radsla men man kan ju hoppas att jag, helst lika ledigt som skadespelarna i Lost, kan klattra runt i djugeln. I Cape Coast finns ett slavfort som vi aven tankt besoka. Det ska bli spannande.

Nedan ser ni lite bilder nar jag (i min afrikaklanning) pressar ananas infor juicetillverkningen, en da Cissi sitter ner och pratar med tva av flickorna i min dagisgrupp- Presilla och Karen samt en bild pa vara sota husgetter (eh, det blev stromavbrott och eftersom det tar en evighet att ladda upp 1 bild sa far det bli en annan gang). Enjoy!

Obosomase

Dag 5 eller sa blev vi upphamtade av Pastor Jerry och Mama Grace i Accra och deras chauffor Iman korde oss sedan till Obosomase dar vi nu har spenderat nastan en vecka. Pa torsdagen nar vi kom fram fick vi traffa lite barn som vi kommer jobba med men vi hann bara halsa lite snabbt pa dem innan det var dags for lunch. Lunchen bestod av friterad kyckling och pommes frites. Torsdagen i ovrigt spenderades med vila, lite uppackning och lite lara kanna familjen-prat. De ar valdans kristna men annars ar det inget storre fel pa dem. De forstar liksom inte riktigt att vi kan historien om Jesus och Gud men anda valjer att inte tro. Jag tror de skulle ta det lattare om vi var troende pa nagot vis (buddister minst) men att svara att man tror pa vetenskapen klingar liksom inte riktigt rent i deras oron.

Mama Grace ar valdigt gladlynt och trevlig, pastor Jerry lite allvarligare. De har tre barn: Joshua, Amelia och Jeremiah. Jeremiah ar roligast (han ar tio, de andra ar sexton och femton). Vi har lart honom kortspelen vand tia och sjuan. Han blir battre och battre. Igar fick vi aven prova deras Need for speed-dataspel. Kul varre, jag vann over Cissi!

Maten ar sadar. Mycket friterat och valdigt lite raa gronsaker. Det saknar man! Frukosten bestar ofta av vitt brod med jordnotssmor eller choklad som palagg och sedan te till. En dag fick vi grot och det var jattegott. Den naringsfattiga maten gor Cissi stressad och far henne pa daligt humor sa vi far hoppas pa att det blir lite battre i framtiden.

Igar skulle vi aka till stranden och ata picknick med det blev stortregn sa vi gick aldrig ur bilen utan at var mat dar. Laget blev lite spant eftersom vi akt ganska langt anda for att komma dit och dessutom betalt en intradesavgift. Men vadret kan man ju faktiskt inte gora sa mycket at. Lite jobbigt ar det dock att det regnar in i vart rum rakt ner pa min sang. De sa att de skulle kolla till det och fixa det men vi far se hur det blir. Saker har dock en formaga att ta en evighet har och varje dag kanns dubbelt sa lang som en dag hemma.

Lite saker som vi fatt prova pa har nere (bilder finns men gar inte att ladda upp idag):

- Gora ananasjuice
- Baka brod
- Tvatta och diska pa Ghanavis (jag fick oppna sar av tvattandet sa det var jag verkligen inte van vid).
- Bada pa Ghanavis (om detta har vi gjort en film till och med)
- Ga i baptistkyrka (visserligen lite mot var vilja...)
- Fritera en massa pommes frites

Trots att vi hunnit gora en del har vi haft en massa ledig tid och den har vi mest spederat genom att lasa, vila och vanta.

Ghana dag 3, 4, 5.... ja. Typ en massa dagar!

Hej allesammans!

Jag ar ledsen for att uppdateringen har varit usel men internet slutade funka pa Pink hostel (dar vi bodde i Accra) och sen vi har kommit till familjen har allt varit stangt pga paskhelgen. Vi har hunnit med en massa i alla fall och vi borjar med att fortsatta var resa dar vi senast slutade den.

Under dag 3 i Accra hann vi med att lara oss prata lite Twi, ett lokalt sprak som pratas av folk i omradet dar vi bor och vi fick ocksa ga pa lite marknader (sjukt mycket folk och valdigt svettigt). Jag hittade mig en afrikaklanning (for jag har ju alldeles for lite klanningar, mamma) och ett par girafforhangen. Pa kvallen gick vi allesammans ut och at middag och sedan blev ju skjutsade till en klubb dar vi spelade biljard (jag var grym men Cissi vann anda) och dansade oss svettiga till africabeats.

Cissi vid Pink Hostel i väntan på bilen.Rudolf i toakö.

Bilderna ovan är alla tagna i trädgården på Syto-office.

Lunch (som tog en evighet att få såklart). Cissi åt Paella och jag tomatsoppa. Det var en väldigt trevlig lunch dock, full med skämt av Madeleine och mig om döda människor som skulle bo i Cissis badkar. Cissi tyckte det var smått obehagligt.

Frihetsmonument

Cissi i trotron.Vyer från en trotro.I en minnespark för den första presidenten. Han hade misst sitt huvud och en arm...Så här såg han ut när han var hel.Både Mandela och Mugabe hade varit där. Mandela är koolare (Mugabe gillar vi inte) så hans träd tog vi kort på.På kvällen gick vi ut och åt på Paloma. Nedan ser ni Esther och Danielle.Danielle hade fått sitt hår flätat.Cissi och Madde samt Cissi och hennes Ghanaska mat (red red).Katterna jag matade med min överblivna mat.

Dag 4 borjade med att vi lagade afrikansk mat. Det tog en evighet och vi var dohungriga nar det val blev dags att ata. Cissi hade dessutom borjat kanna sig dalig sa for henne var det annu varre. Pa grund av det spenderade vi eftermiddagen med att att vila pa hostelet. Lite piggare gav vi oss sedan tillbaka till SYTO office (organisationens kontor) dar vi fick lara oss spela pa trummor och dansa ghanansk dans. Dag 4 blev sadeledes dagen nar vi blev 1 med den ghananska kulturen!

Dag fyra-kvallen spenderade jag pa stranden med de andra volontarerna. Jag och Helene gick en fin manskenspromenad langs med strandkanten medan de andra tryggt satt kvar i det maruijanamoln som bildats vid sittplatserna (det var namligen reaggegekvall).

Ghana dag 2

Hej!

Nu ar vi pa plats i Ghana. Fram tills torsdag kommer vi vara i huvudstaden Accra och har kommer vi bada, ga pa marknader, lara oss laga ghanansk mat och dansa ghananska danser. Idag har vi varit pa en introduktion (dar vi bl.a. gick igenom vad som anses oartigt och inte oartigt i Ghana, vad man ska saga nar man blir friad till och hur man ska ga till vaga om man tror man fatt Malaria). Efter introduktionen akte vi till stranden dar vi at lunch och hangde i fyra timmar. Ghanierna (eller vad de nu kallas) ar ett valdigt trevligt och tillmotesgaende folk med mycket humor. Vi har tilldelats en black big mama. Hon heter Tina och verkar valdans forstaende och bra. Hon sager att vi ska bo hemma hos nagra som lagar valdigt god mat och som har ett litet annansjuice-presseri. Det kan ju inte bli mycket battre! Pa vagen tillbaka till hostelet fick vi stanna och se hur ghananska gravkistor ser ut. Det var valdigt speciellt da det fanns alltifran olflaskformade till barnleksaksbilsformade. Nedan kan ni se lite bildexempel...

Resan hit gick bra aven om jag anvande upp alla nasdukar vi mojligen kunde fa tag i. Min forkylning har varken blivit samre eller battre men jag tror inte att jag har feber i alla fall. Det kanns dock lite trakigt att bli rudolf med roda mulen pa varenda bild och fa sadar sjuka glansiga ogon. Jag besparar er de allra hemskaste bilderna.

Vi har det bra i alla fall. Det ar sjukt varmt och fuktigt men det ar ju sa det ska vara vid ekvatorn och vi har air-conditioner nu sa vi kan inte klaga. Jag undrar hur det blir nar vi lamnar storstaden for var by och var lilla flakt. Men det ar ju det aventyret vi ar har for, som Tina paminde oss.

Hoppas ni har det bra dar hemma! Kalaskramar fran Cissi och Matilda.